Omöjligt att låta bli

Jag har gett mig in i solcellsbranschen. Tamejfan. Det började med att en bekant föreslog att vi som hade elpatron skulle lägga solceller på taket för att bli av med elräkningen. Ryggmärgsreflexen var "nä, det funkar väl inte häruppe där det är så mörkt?". Sen började han berätta.

Förrförra året, under en helg när de tunga industrierna låg nere och under en väldigt solig dag, så stod Tysklands solcellsinstallationer ensamma för 50% av hela landets elbehov! Och detta i ett industriland med 80 miljoner invånare. Det säger en hel del om vart utvecklingen kommer att landa. (Snittet på årsbasis ligger på 4% men ändå, bara det är rätt mycket.) Angela Merkels program "Energiwende" har gjort att Tyskland nu har en miljon solcellsinstallationer. Ett nödvändigt steg på vägen efter beslutet häromåret att avveckla landets Kärnkraft.

Saken är den, att sedan Tyskland tog beslutet att avveckla kärnkraften och Kina med sina enorma resurser försöker lösa sina energiproblem så har utvecklingen gått i raketfart.

Mellan 2006 och 2012 tiodubblades installationsvolymen i Europa medan investeringskostnaden sjönk med 75% under samma period. Samtidigt så kom en ny sorts solceller  med högre verkningsgrad som inte behöver direktstrålande sol för att producera mycket el, bara vanligt dagsljus. Plötsligt fattade jag. Norrland har mer dagsljus än mellaneuropa på årsbasis. Vi har också kallare klimat vilket ökar verkningsgraden på solcellerna som genererar mest elektricitet när det är kyligt. På vintern har vi snö som diffuserar och reflekterar ljuset så att det blir ännu effektivare. När jag började läsa på djupet så insåg jag att en installation på t.ex. Frösön genererar 20% mer på årsbasis än en anläggning i mellersta Tyskland, på grund av våra ljusa sommarhalvår.

Så jag satte mig och lärde mig kalkylering och projektering för installation av solceller och skaffade en bra leverantörskontakt. Vår kåk drar en 23 kWh per år. Om vi installerar en anläggning för runt en 200 000 spänn så blir vi av med elräkningen helt eftersom de flesta elbolag idag köper överskottet som anläggningen genererar på sommaren genom en modell som kallas nettodebitering. Man får då bara räkning på den ström man förbrukar som inte Solcellsanläggningen tar hand om. Producerar man mer el än man använder på t.ex. sommaren, så förs överskottet över och kvittas på kommande räkningar i december-februari, d.v.s. de månader då Solcellerna producerar minst . Om jag överdimensionerar anläggningen en aning så blir vi praktiskt taget självförsörjande. Inget underhåll. Inga rörliga delar. Livslängd på minst 40 år, panelerna är lika mekaniskt hållbara som andra takmaterial och man kan söka statligt stöd på 35%. En bra bank höjer dessutom värdet på huset när man installerar Solceller, så att om man lånar till investeringen så kan lånekostnaden ligga kvar på samma nivå som innan.

Om två veckor ska vi ha en elbil på prov i företaget. Nyss har vi bytt ut all belysning mot LED. Det hela har växt till ett större intresse än jag först trodde.
Och det känns bra.
 Det ekonomiska är för all del en dimension, men den tekniska sidan och känslan av oberoende är det som gör det roligt!

Let the Sunshine in!

Vi hörs

/Stefan