Senaste veckorna... så har två människor som varit mycket viktiga för mig när jag var barn gått ur tiden.
Beskeden fick mig att tänka på hur viktig du som vuxen är för de barn du har omkring dig. Man kan nog säga att de vuxna fyller dig med hälften av innehållet du får med dig när du växer upp. Resten lägger du till själv genom att bilda egna vanor och skaffa egna erfarenheter. Hursomhelst fick det mig att ställa frågan...vem som byggde mig?
Jag kom fram till att det måste vara hundratals personer, många fler än vad som ryms i en krönika. Det är föräldrar, lärare och kompisars föräldrar, idoler, och författare i en salig blandning.
Så kom jag att tänka på de där som är lite närmare, ibland familj, ibland vänner till familjen eller grannar, som som alla bidragit till egenskaper i en.
Så därför tänker jag skriva en hög med tack idag. Till några av dem som delade min bardom.
I ljuset av dem som nu gick bort, utan att jag kommit mig för att åka till dit, och säga hur viktiga de var för mig när jag var liten. De visste det kanske inom sig ändå, men det tär lite på mig, att jag inte tog mig i kragen och sa det som vuxen.
(Tro inte att jag är sjuk nu eller några sådana dumheter, jag är kärnfrisk och tänker leva tills jag är 100.)
Nä, men just idag, så vill jag att min krönika ska handla om just det här, vara just så personlig, för att jag vill lyfta fram några som alltid får mig att le och som jag vet har präglat saker i mig för alltid:
Here we go, utan inbördes ordning:
Tack för min barndom:
-Per-Åke, för att jag än idag äter rostat bröd med tomat och salt till frukost och älskar det, och att du visade hur man tar sig ur skogen mitt i natten när man kört fast med skotern och måste ploga sig fram med hjälmen framför sig i lössnön för att ta sig i säkerhet. Och för det snart 35-åriga lånet av Kent-gitarren. (Jo, den finns kvar).
-Ove, för att jag ibland äter pannkaka med en bit Falukorv bredvid och gillar det, att du gett mig förmågan att med gott humör gå vidare när det kärvar och att du alltid lät mig prova allt som hade en motor och därmed skapade ett livslångt intresse.
-Greta, för att jag än idag äter havregrynsgröt kokad på mjölk till frukost, när jag måste stå mig en hel dag med hårt arbete och att du visade mig hur skogen och jorden fungerar. Och Bilbingon.
-Stig, för att du alltid lät mig spela på allt när jag ville och alltid rusade in genom dörren med ett lyckotjut när du kom hem från arbetet i skogen bara för sedan hissa upp mig i luften och sedan jaga mig genom huset för att leka. Och för smeknamnet "lill-prosten". Och för att jag fick debutera som basist i Lillhärdals Dragspelsklubb när jag var 11 år.
-Stor-Stefan, för att du präglade min känsla för rätt och fel och alltid behandlade mig snällt och rättvist. Och lärde mig vad svetsblink var.
-Thomas och Erik, för den förståelse som binder oss samman och alltid gör oss till bröder både i kött och ande.
-John, för att du lärt mig tålamod och generositet. Och att jag fick övningsköra med 264:an.
-Kingen, för en unik, komplicerad men kärleksfull och livslång vänskap.
-Sonja, för att du vågade uppfostra mig trots din ungdom och att du gjorde det så bra. Och för talets gåva.
-Mormor, för att du aldrig vikit från min sida och för din livskraft och humor.
-Stig K, för ett enormt tålamod med att lägga grunden för mitt och Kingens musikaliska liv och att du alltid puffade mig rätt när jag halkade av spåret. Och för att jag klarade uppkörningen på första försöket. Och för flaskan med "High Tides" rakvatten från 1979 som fortfarande inte surnat. Vad var det i den egentligen?
-Lil, för vänskap, att du visade mig kraften i bild och musik och att du gjorde mig till Östersunds mest välklädda tonåring när jag gick i gymnasiet med kläder från Londonbutiken.
-Bengt, för att du alltid fattat mig och fortfarande är en enorm inspiratör.
-Lizzy, för musiken och att du visat att det går bra att gå sin egen väg.
-Sven-Åke, för lojalitet, vänskap och att ni ofta ledde mig ut ur skuggorna och ut i livet. Tack också för att du lärde mig att det är okej att låta hydrauliska lyftare till Opel Commodore ligga på köksbordet ibland.
-Farbror Per, för att du alltid hade något från den stora världen med dig på Jularna som väckte mitt teknikintresse. Och att du lärde mig vika en T-shirt på rätt sätt. Och att du inspirerat mig att alltid agera professionellt när det gäller.
-Mor, för att du lärde mig envishet, mod, stora känslor och det vackra i att vara konstnärlig. Och för receptet till torskgrytan, vilken har funkat på varenda tjej i 30 år.
-Far, för att du alltid tagit emot mig, puffat på mig och inspirerat mig. Och för alla fantastiska instrument under uppväxten. Och för att jag fick den där Pippis-kepsen att imponera med i andra klass.
Så! Oj vad kul det är att skriva en sån här lista! :-) Gör det ni med! Tänk efter vilka som gör och har gjort era liv bra, spännande och värdefulla och säg det till dem. Det saknas så många i min lista. Alla som fyller ens huvud och hjärta ibland som man ofta kommer att tänka på. Kanske kommer det en sån här lista varje jul för att skicka lite tack till alla er inspiratörer.
Ni som byggde mig.
Hälsningar
/Stefan
